Har mailat SI med lite frågor angående Trackback Questionnaire som ligger på förstasidan på min au pair-inloggning. Det är ungefär en utvärdering av hur jag upplevt Skandinaviska Institutet so far, som de vill att jag ska svara på nu. Är det någon av er som gjort klart det? Jag tyckte det var lite skumt med typ om man lämnat pengar till intervjuaren, och i vilken valuta isåfall. Fanns ju bara typ fyra valutor att välja på, och svenska kronor var inte en av dem. Så jag hajar inte riktigt...

Någon som vet om det måste vara klart också innan man kan bli matchad med en familj? Det står ju "must be completed before we can progress your application", men jag tycker det är lite luddigt? Det står ju ändå att min ansökan kan ses av värdfamiljer nu... SI som även brukar vara så snabba på att svara på mail. Jag mailade i lördags, och har ännu inte fått svar. Kom den bort i helg-skräppost-rensningen eller nåt?

Igår fick jag ett 4(!) sidor långt mail från SI. En hel del info, om hur man tackar nej till en familj, att man inte ska välja familj på grund av var de bor utan att välja en familj som man går bra ihop med och sådär. Att det är störst chans att passa ihop med familjerna som bor i norra delarna av landet, för de har en lite annan kultur nere i söder. Bra info och grejer, men eftersom jag är språknörd sitter jag och stör mig igenom hela brevet eftersom jag inte tycker de har perfekt svenska, haha.

Fick även tips på en bok man kan läsa - Amerikanerna av Staffan Ekendahl. Har även hittat en annan bok som jag tror jag ska köpa, USA - Så funkar det av Karin Henriksson.

Känns ju bra då att jag redan läst Amerikanerna och att den står i min bokhylla. Det är kanske inte världens roligaste bok att bara sitta och läsa, men den har en hel del nyttig info, och det är roligt att typ gå tillbaka i den och sitta och bläddra lite. Karin Henrikssons bok har jag ju inte läst än, men jag hoppas att den är lika bra, om inte bättre och lite roligare att läsa kanske. Någon som har läst den?


Psst! Har slängt in en bloglovin-knapp i menyn till höger också. Om ni gillar bloggen får ni gärna lägga till mig ;)

Nu ikväll fick jag mail från Au Pair In America - jag är godkänd som au pair! Yaaaay! Utan att jag har skickat in mitt polisregisterutdrag också, ska kanske tilläggas. Det fick jag nämligen med posten idag. Men det är postat och klart så det blir ju lagt till min ansökan väldigt snart. Jag hade faktiskt inte trott att man kunde bli accepterad innan de visste att man var ostraffad, men det gick ju tydligen bra det med.

Nu blir det alltså bara att vänta på att den perfekta familjen hör av sig, får se hur lång tid det tar. Även om jag säkert kommer bli hur otålig som helst, så är jag beredd på att det kan ta ett tag innan något händer nu. Jag vill ju som sagt inte åka förrän i april, och dit är det ju nästan ett halvår. Men min perfekta familj kanske är ute i god tid, vem vet!

De senaste dagarna har jag varit lite otålig och orolig, undrat varför ingenting händer hos SI. När SI har kollat igenom delar ur min application har jag kunnat se det när jag loggat in på mitt au pair-konto, men nu hände ingenting. Det såg bara helt tomt ut.

Loggade in några gånger under dagen igår, men nä, såklart ingenting som har hänt. Inte ens min video var godkänd, och den laddade jag upp för två veckor sen. Hur lång tid kan det ta att titta på en tvåminutersvideo egentligen?

Men så igårkväll möttes jag av denna vackra syn:

Ååh det är ju det meddelandet jag väntat så länge på att få se ("så länge" är inte ens två veckor - men ja, jag är otålig)! Jag är ganska förväntansfull just nu! Det här betyder alltså att min ansökan har skickats iväg till kontoret i London, och snart kommer jag att bli godkänd som au pair. Ska bara få hem polisregisterutdraget så jag kan skicka ner det till Malmö också. Jag hoppas att det dyker upp nästa vecka.

11:30 igår var det äntligen dags för intervjun. Vi träffades på Arbetsförmedlingen i Linköping, satt i ett litet konferensrum med ett stort bord. Eftersom vi fått mail med uppgifter om var vi skulle träffas och sådär, så visste vi redan att det skulle vara en gruppintervju. Vi var tre stycken tjejer och så intervjuaren, som tidigare åkt som au pair med Skandinaviska Institutet och nyligen kommit hem.

Först satt vi och värmde upp och pratade lite om vad som skulle hända. Sen blev vi intervjuade enskilt var och en, vid den andra änden av bordet. Under tiden satt de som inte blev intervjuade och fyllde i ett CPI-test. Ett test med 260 frågor som typ ska se till så att man blir matchad med en familj som passar en bäst, fast det känns mer som att det är för att de ska se så att man inte är störd i huvudet... 260 påståenden som man ska svara sant eller falskt på. Vissa av frågorna var lite lustiga, men testet var iallafall på svenska. Intervjuaren sa att det tidigare varit på engelska, men det hade varit så svårt att förstå frågorna då, och svårt att förklara dem på svenska också, så därför hade de ändrat nu. Men man märkte ändå av att det var ett amerikanskt test - en av frågorna var "Jag tycker det är okej att kringgå lagen, om man inte bryter mot den". Ganska klassiskt amerikanskt med kryphål...

Den enskilda intervjun sen var helt på engelska. En massa standardfrågor, som om man tar några mediciner, vad man förväntar sig av året. Ganska basic grejer bara. Sen hade intervjuaren det personliga brevet och childcare experience form utskrivet, så man gick igenom det och tittade på förbättringar och ändringar man kunde göra, bara för att få det så bra som möjligt.

Sedan satt vi och pratade och frågade grejer vi undrade över, hur allting var och så. Vi fick massor av svar på det vi undrat över! Det sista vi gjorde var att lämna över 172kr och fylla i blankett för att beställa polisregisterutdraget. Det kommer sen att skickas hem till oss, och det ska sedan skickas ner oöppnat till kontoret i Malmö.

Intervjun var inte alls något att vara nervös över, tycker jag. 2,5 timmar tog det, så det var ju ganska länge, men det gick väldigt lätt och det var två andra trevliga tjejer också. Med oss hem fick vi informationshäften med en hel del bra info i. Snart är det igång, snart kan jag få börja prata med potentiella värdfamiljer!

Nu är jag klar. Helt klar. Med precis allting. Allting är uppladdat, referenser, alla foton, personliga brevet. Igår blev jag färdig med videon, så den ligger också uppe. Nu kan jag inte göra mer, nu är jag helt klar.

I fredags fick jag ett mail från SI där jag kunde välja tid för intervjun. Jag valde måndag 19e oktober, alltså nu på måndag. Fick svar först igår, där de frågade igen vilken tid på måndag jag vill ha då. Jag gav förslag på några tider på förmiddagen - 10:00, 11:00, 13:00. Ett helt klockslag, eftersom mina tåg kommer in halv, så då har jag lagom tid på mig att ta mig från stationen till Arbetsförmedlingen.

Idag svarar min intervjuare att 11:30 eller 13:30 blir bra. Ja det var ju ingen tid jag föreslog, men okej... Jag får väl gå runt lite i Linköping innan intervjun då, eftersom mina föreslagna tider inte var bra.

Nej nu ska jag inte klaga mer! Jag ska på intervjun på måndag!

Fick kontakt med SI igår, mailade. Min childcare experience har varit godkänd i några veckor nu, men igår tyckte de helt plötsligt att jag skulle ändra lite där. What's up with that? Då godkänner man det väl inte först?

Nu är ändringarna fixade iallafall, de tyckte att jag räknat fel i och med att jag räknat bort två veckor för jullov, men jaja. Vill de att jag ska ändra så gör jag väl det, jag tackar ju inte nej till några extra timmar i ansökan.

De skrev att när jag är klar med allting så ska vi boka intervjun. Bara jag som tycker det vore smidigare att boka när man nästan är klar, istället för att sitta och vänta på intervjun när man är helt klar? Men äh, det blir nog bra ändå. Man kan inte störa sig på allting.

I helgen ska jag se till att ha alla bilder klara och uppladdade. Färga håret ska jag också göra, det röda börjar komma fram lite nu, och vill gärna ha brunt hår i videon. Ska försöka spela in den nästa vecka tänkte jag.

Nu är nästan allting på checklistan inför intervjun avbockat. Till och med det personliga brevet är färdigskrivet, otroligt nog. Hade aldrig trott att jag skulle vara klar med det så tidigt! Det enda som är kvar nu är tre bilder till, och så videon.

SI ringde ju i slutet av augusti och sa att när de såg att jag började bli klar med ansökan, då skulle de kontakta mig igen och vi skulle bestämma ett datum för intervjun. Jaha, nu är jag ju väldigt nästan helt klar. Varför kontaktar de mig inte då? Jag vill ju för sjutton ha den där intervjun snart!

Tycker det skulle kännas ganska konstigt att ringa själv om det. "Hej, min ansökan är typ klar nu. Jag skulle vilja ha ett datum för intervjun". Njaa. Jag tror jag skippar det faktiskt. Väntar lite till. Kanske tycker de inte det är någon brådska när jag inte vill åka förrän i april. Men ändå. Call me, please?

Tänkte berätta lite om mitt val av organisation och varför jag valde att åka med Skandinaviska Institutet.

De stora organisationerna i Sverige är ju Cultural Care (EF), STS och Skandinaviska Institutet (Au Pair in America).

Cultural Care fanns aldrig ens på min karta. Jag hade direkt fått ett dåligt intryck av dem, jag hade läst dåliga saker på bloggar, och även hört att de inte hade stenkoll på språkresor och allt. Så ärligt talat, jag var rädd för att åka med dem. Hörde även att au pair-skolan var skitig, och att undervisningen där var lite som att gå på dagis, klippa-och-klistra-grejer. Jag kände att det inte passade mig alls.

Sen finns det ju såklart jättemånga som åkt med Cultural Care och fått ett jättebra år i en jättebra familj! Så att säga att man absolut inte kan åka med dem är ju inte heller rätt. De är ju en stor organisation, som många åker med - och därför är det väl kanske också fler klagomål som kommer fram.

Mitt val stod alltså mellan STS och Skandinaviska Institutet. Jag gillade STS, speciellt eftersom jag först gärna ville komma till västkusten. STS har sitt kontor på västkusten, och därmed lite fler familjer på västsida än östsidan.

Till slut föll även STS bort för mig. Jag tror det var pga att de hade ett pre-departure-projekt som man skulle sitta och skriva (lite om sitt hemland och sin hemstad och andra grejer, tror jag), och även att man skulle göra ett kollage med bilder och så. Jag tyckte det kändes lite onödigt att behöva göra det för att komma iväg.

Så det blev till slut Skandinaviska Institutet som jag valde. De är inte lika kända som de två andra organisationerna, och dessutom är det en idéell förening. De lägger inte ner så mycket pengar på reklam, och håller nere kostnaderna, så att åka med SI blir också billigare. En stooor fördel är också att de har sin ansökan online, något som passar mig perfekt. Man behöver inte krångla och fylla i en massa papper, och hålla på med nya om något blir fel. Allting sköts online, bilder och referenser laddar man bara upp till sin ansökan. Det kan inte bli smidigare!

Kostnaderna är kanske också något man kan tänka på. Priset för att komma iväg som au pair skiljer rätt bra mellan organisationerna.

Men jag tror nog ändå att magkänslan är det viktigaste. Om det känns helt rätt, då får man nog ett riktigt bra år.

Igår var jag som sagt på dagis då. Det blev ganska galet, alla skulle krama mig och hänga på mig och dra mig åt varsitt håll... En tjej ville absolut inte släppa mig utan höll sig fast i min arm medan hon upprepade orden "min mamma!". Ja det är väl mysigt att vara omtyckt iallafall!

Alla verkade ha saknat mig. Småbarnen kände också igen mig, en tjej på 2 år gjorde som hon alltid brukar - sprang fram och slängde sig i famnen på mig. 2,5-åringen ville att jag skulle bygga lego med honom, och talade om för mig att jag absolut inte fick sitta på bänken (som jag ville), jag var tvungen att sitta på golvet med honom.

Sen fick jag lite kort ihop med barnen vars föräldrar jag frågat om lov. En kille var lite tuff i början och skulle ju absolut inte vara med på kort, men lite senare gick det bättre. Fick fina bilder faktiskt!

Jag funderar på den där videon man kan komplettera ansökan med, om den också ska vara klar innan intervjun..? Det borde ju vara så egentligen. Isåfall måste jag snabba på och spela in något snart. Hjälp. Jag som hade så mycket tid!

Nu har jag nyss ringt till dagis, på torsdag klockan 12:45 ska jag ner dit och hämta mina referenspapper, och ta lite kort ihop med ungarna. Ska bli så kul att få se dem igen! Saknar mina söta ungar.

Håret är färgat brunt nu, och har bytt ut ringen i läppen mot en stav istället. Ska strax gå iväg till jobbet, och på vägen dit ska jag in till fotografen och ta körkortsfoto. Sen är det bara att skicka in den där blanketten och så får jag körkortet. Undra hur lång tid det tar. Två veckor?

I helgen har jag suttit och skrivit väldigt mycket på det personliga brevet, jag börjar komma någonstans nu, och snart är jag klar med ett första utkast på det! Så sen kan jag sitta och finslipa det i några veckor fram till intervjun. Det börjar hända lite grejer nu känns det som!

Nu har jag gjort klart min Pre Interview Application Form, och fått den godkänd också. Känns att jag börjar närma mig, och det är inte så många grejer kvar på checklistan innan intervjun. Okej, en hel del kvar, men jag har klarat av vissa grejer! Jag har:

• gjort klart Pre Interview Application Form
• scannat in och laddat upp gymnasiebetyget
• scannat in och laddat upp passet
• lämnat ut mina referens-papper som ska fyllas i av folk på dagiset och jobbet
• räknat ut hur många timmars erfarenhet jag har, till Childcare Experience Form

Det enda som är kvar är ju i princip bilderna. Och så körkortet då, men det räknar jag som bild, eftersom jag inte tagit bild till mitt körkort än, och har alltså inget riktigt körkort i handen just nu. Men bilderna kommer som sagt när jag färgat håret...

Den stora delen nu är ju det personliga brevet. Det är ju så himla svårt att veta vad man ska ha med, vad de tycker är viktigt och bra... Sitter och läser igenom alla tips jag kan komma över, så om ni har några får ni gärna skriva!

Förra veckan ringde de från Skandinaviska Institutet. Frågade om jag hade några frågor och sådär. Vi sa att eftersom jag inte vill åka iväg förrän i mars-april, så är det ju inte så bråttom för mig med att bli klar med ansökan och gå på intervjun och så. De skulle höra av sig igen när de såg att jag blev klar med fler grejer i ansökan. Ingen brådska som sagt, så det går nog bra.

Igår satt jag och funderade på om jag ska göra en sån där video och ha med i min ansökan. Berätta om mig själv eller varför jag vill åka som au pair eller så. Testade att skriva ner lite manus, och jag tror faktiskt att jag kommer göra en. Det kanske kan ge lite plus till ansökan, och det är ju alltid bra, speciellt eftersom jag inte har supermycket erfarenhet. Jag kan ju göra ett försök lite senare iallafall, videon ska ju bara vara 1-2 minuter långt. Man borde ju kunna få ihop något vettigt ändå :)

Men innan jag tar några bilder eller gör video till ansökan, så måste jag färga om håret. Tror ingen är sådär jättesugen på en au pair med illrött hår och ring i läppen, haha, även om utseendet inte är allt... Men de är ju lite konservativa där borta. Nu har jag varit rödhårig sen i januari 2008, så börjar tröttna lite på det med. Blir trevligt med något nytt!

Mitt problem när jag bestämde mig för att åka som au pair, var att jag inte hade någon erfarenhet av barn alls. Som de flesta andra så tyckte jag ju att barn är himla söta och gulliga och så, men jag hade aldrig jobbat med barn. Jag hade inte heller någon erfarenhet av att ta hand om småsyskon, inte ens en veckas praktik på dagis i högstadiet hade jag.

Jag undrade hur jag skulle få ihop all erfarenhet som behövdes, 200 timmar skrev de stora organisationerna att man behövde på ett ungefär. Jag letade runt lite på au pair-bloggar, och kom fram till att jag skulle maila en rektor för några dagis i området där jag bodde, och se om jag kunde få en praktikplats. Jag skickade iväg ett mail en måndag i början av november, och redan torsdagen samma vecka hade jag en plats klar! Vi bestämde att jag skulle jobba tre dagar i veckan, eftersom jag även jobbade på en reklambyrå, och ville ha någon inkomst kvar eftersom jag jobbade gratis på dagiset.

Första perioden jobbade jag november-februari, sen tog jag en paus på två månader för att ägna mig lite mer åt mitt jobb, och återvände för en andra period i maj. Stannade till juli, då dagiset stängde för sommaren, och då hade jag fått ihop 350 timmar.

Jag fixade en praktikplats ganska tidigt, lite var det för att jag var rädd för att det kunde ta ett bra tag innan någon nappade, och att jag skulle sitta där i sista stund utan någon erfarenhet alls... Men nu känns det ganska skönt att jag redan har mina timmar klara - jag behöver inte jobba på dagis och krångla samtidigt som jag ska fylla i alla ansökningspapper. Det känns ganska skönt att vara ute i god tid.

Jag har nästan hela mitt liv haft en stor förkärlek till USA. Att vilja åka dit, bo där, jobba där. Frågan är bara - hur gör man för att komma dit? Att bara sätta sig på flyget med en resväska och hoppas att man kanske kan hitta ett jobb borta i USA, det kändes inte riktigt som en säker lösning...

I oktober någon gång började jag läsa massor av au pair-bloggar, och plötsligt var jag fast. Jag skulle åka som au pair, absolut. Men tiden var inte riktigt inne kände jag. Jag ville vara kvar lite på reklambyrån där jag jobbar just nu, och att åka när man var 21 och laglig i USA också kändes som en bra idé. Så jag bestämde ganska snart att jag skulle åka våren 2010, men trots att det var ett bra tag dit så började jag förbereda mig.

Började övningsköra så smått runt januari-februari, och det gick ganska segt. Det blev inte så mycket av det i början, men jag gav mig fan på att nu skulle jag ha det där körkortet, och när jag hade klarat det, då fick jag ansöka som au pair. Sagt och gjort, samma dag som jag klarade uppkörningen (min andra uppkörning blev det), så fyllde jag i en preliminäransökan hos Skandinaviska Institutet. Dagen efter hade jag fått ett mail med info, och dagen efter det kom det hem ett brev med ännu mer info och en broschyr! Nu började det komma igång på riktigt.

Så nu sitter jag här, har pysslat lite med min onlineansökan, och bestämt mig för att dokumentera hela min resa här i bloggen; allt från att fylla i ansökan online till att leta familj, fixa visum och sen även livet borta i USA.