Förra veckan ringde de från Skandinaviska Institutet. Frågade om jag hade några frågor och sådär. Vi sa att eftersom jag inte vill åka iväg förrän i mars-april, så är det ju inte så bråttom för mig med att bli klar med ansökan och gå på intervjun och så. De skulle höra av sig igen när de såg att jag blev klar med fler grejer i ansökan. Ingen brådska som sagt, så det går nog bra.

Igår satt jag och funderade på om jag ska göra en sån där video och ha med i min ansökan. Berätta om mig själv eller varför jag vill åka som au pair eller så. Testade att skriva ner lite manus, och jag tror faktiskt att jag kommer göra en. Det kanske kan ge lite plus till ansökan, och det är ju alltid bra, speciellt eftersom jag inte har supermycket erfarenhet. Jag kan ju göra ett försök lite senare iallafall, videon ska ju bara vara 1-2 minuter långt. Man borde ju kunna få ihop något vettigt ändå :)

Men innan jag tar några bilder eller gör video till ansökan, så måste jag färga om håret. Tror ingen är sådär jättesugen på en au pair med illrött hår och ring i läppen, haha, även om utseendet inte är allt... Men de är ju lite konservativa där borta. Nu har jag varit rödhårig sen i januari 2008, så börjar tröttna lite på det med. Blir trevligt med något nytt!

Mitt problem när jag bestämde mig för att åka som au pair, var att jag inte hade någon erfarenhet av barn alls. Som de flesta andra så tyckte jag ju att barn är himla söta och gulliga och så, men jag hade aldrig jobbat med barn. Jag hade inte heller någon erfarenhet av att ta hand om småsyskon, inte ens en veckas praktik på dagis i högstadiet hade jag.

Jag undrade hur jag skulle få ihop all erfarenhet som behövdes, 200 timmar skrev de stora organisationerna att man behövde på ett ungefär. Jag letade runt lite på au pair-bloggar, och kom fram till att jag skulle maila en rektor för några dagis i området där jag bodde, och se om jag kunde få en praktikplats. Jag skickade iväg ett mail en måndag i början av november, och redan torsdagen samma vecka hade jag en plats klar! Vi bestämde att jag skulle jobba tre dagar i veckan, eftersom jag även jobbade på en reklambyrå, och ville ha någon inkomst kvar eftersom jag jobbade gratis på dagiset.

Första perioden jobbade jag november-februari, sen tog jag en paus på två månader för att ägna mig lite mer åt mitt jobb, och återvände för en andra period i maj. Stannade till juli, då dagiset stängde för sommaren, och då hade jag fått ihop 350 timmar.

Jag fixade en praktikplats ganska tidigt, lite var det för att jag var rädd för att det kunde ta ett bra tag innan någon nappade, och att jag skulle sitta där i sista stund utan någon erfarenhet alls... Men nu känns det ganska skönt att jag redan har mina timmar klara - jag behöver inte jobba på dagis och krångla samtidigt som jag ska fylla i alla ansökningspapper. Det känns ganska skönt att vara ute i god tid.

Jag har nästan hela mitt liv haft en stor förkärlek till USA. Att vilja åka dit, bo där, jobba där. Frågan är bara - hur gör man för att komma dit? Att bara sätta sig på flyget med en resväska och hoppas att man kanske kan hitta ett jobb borta i USA, det kändes inte riktigt som en säker lösning...

I oktober någon gång började jag läsa massor av au pair-bloggar, och plötsligt var jag fast. Jag skulle åka som au pair, absolut. Men tiden var inte riktigt inne kände jag. Jag ville vara kvar lite på reklambyrån där jag jobbar just nu, och att åka när man var 21 och laglig i USA också kändes som en bra idé. Så jag bestämde ganska snart att jag skulle åka våren 2010, men trots att det var ett bra tag dit så började jag förbereda mig.

Började övningsköra så smått runt januari-februari, och det gick ganska segt. Det blev inte så mycket av det i början, men jag gav mig fan på att nu skulle jag ha det där körkortet, och när jag hade klarat det, då fick jag ansöka som au pair. Sagt och gjort, samma dag som jag klarade uppkörningen (min andra uppkörning blev det), så fyllde jag i en preliminäransökan hos Skandinaviska Institutet. Dagen efter hade jag fått ett mail med info, och dagen efter det kom det hem ett brev med ännu mer info och en broschyr! Nu började det komma igång på riktigt.

Så nu sitter jag här, har pysslat lite med min onlineansökan, och bestämt mig för att dokumentera hela min resa här i bloggen; allt från att fylla i ansökan online till att leta familj, fixa visum och sen även livet borta i USA.