Lite tidigt ute är jag kanske, men i fredags betalade jag mina €300 till SI. Fick ett mail från APIA att nu kunde jag göra det, så jag gick in och kikade på det lite. Det var väldigt smidigt och man kunde betala direkt med kreditkort via au pair-kontot. Så jag kollade vad euron låg i, och efter att ha diskuterat lite med pappa kom vi fram till att det var ganska lågt jämfört med innan. Även om man har till och med 7 dagar innan avresa att betala, så tyckte jag att jag lika gärna kunde göra det nu när jag ändå har pengarna undanlagda.

I de där €300 ingår då flygavgiften, och så är det även en grundförsäkring. Man kunde även på en gång köpa till extra försäkring, men jag valde att inte göra det. I alla papper som jag fått från SI så skriver de att grundförsäkringen absolut är tillräcklig och att ingenting extra är nödvändigt. Så att slänga ut mer pengar på något som inte ens min organisation rekommenderar känns bara lite onödigt. Har även läst att om man betalar den här avgiften med ett Visakort/Mastercard så får man olycksfallsförsäkring för resan och bagaget som ingår i Visa/Mastercards avtal om kortet. Så det kommer jag också ha nu när jag betalade med mitt visakort direkt.
Hoppas anonym som frågade om jag tog extra försäkring blev nöjd med svaret :)

Nu ska jag sätta igång och fylla i min del i hälsoundersökningspappret!

Har pysslat med en hel massa grejer idag. Jag har fyllt i DS-156-formuläret, som är första delen i visumansökan. Skrivit ut de papprena och skickat vidare en kod från det till SI, och fick väldigt snabbt nästa del att fixa i visumprocessen - nämligen att boka tid på ambassaden. Detta görs också på nätet, som nästan allting med SI, me like! Bra att man också får så bra info från SI hur man ska göra allting, satt och funderade lite i måndags på hur man gjorde nu med ambassaden och hur man skulle boka och det. Men i mailet från SI så slätas alla frågetecken ut sen. Nu kan jag inte jobba mer på visumet förrän jag fått Placement Pack, men det kommer nog nästa vecka hoppas jag.

Tiden till ambassaden är bokad då, 6 april ska jag dit. Hoppas att snön har försvunnit till dess så jag slipper försenade tåg. Har även bokat tid för hälsoundersökningen, det blir nu på tisdag - inte lång väntetid där. Och när jag ändå höll på att boka grejer var det lika bra att boka klipptid också tyckte jag, så 7 april ska jag klippa håret. Känns skönt att jag klarade av tandläkaren för två veckor sen, lite mindre grejer att göra precis innan.

Nu är det på gång alltså! Jag är så himla pepp. Det känns så overkligt. Jag ska till USA! Snart!

Igår kväll fick jag ett mail från min LCC borta i Richmond! Hon lät väldigt trevlig och välkomnande, och nu kommer jag börja få de mail hon skickar ut till au pairerna där borta. Fick också reda på vad de kommer att göra på nästa möte och sådär. Det låter trevligt och kändes väldigt bra!

Idag fick jag även alla detaljer från APIA och SI. Den 19 april flyger jag från Göteborg till New York! Är superglad att jag fick mitt "favoritdatum" också, 19 april har jag funderat på ett tag och det känns verkligen helt perfekt. Inte för sent, inte för tidigt. Fyller dessutom 21 bara drygt en vecka innan så det är bra det med! Nu ska jag sätta mig ner och kika på infon jag fått om visumet, och börja pyssla så smått med det. Imorgon ska jag ringa och boka hälsoundersökningen.

Inte nog med att jag matchade men min familj i Richmond i lördags kväll, utan igår matchade även Sofia med en familj i Washington DC! Helt sjukt att vi bor så långt ifrån varandra i lilla Sverige, men i USA som är aningens större så lyckas vi hamna knappt två timmar ifrån varandra.

Sofia och jag har pratat lite till och från i ungefär ett år, och sen i oktober har vi skrivit till varandra i princip varje dag. Så det ska bli jättekul att vi kommer bo så nära varandra i USA, det som vi pratat om några gånger men insett att det skulle nog vara ganska omöjligt att vi hamnade i samma stat när USA är ganska så stort. Men nu har vi lyckats med det omöjliga och kommer nog att kunna ses flera gånger där borta när hon kommer dit två månader efter mig! Vi har redan börjat planera in vad vi ska göra av året tillsammans ;)

Förlåt för att jag varit helt död sista tiden, har märkt i kommentarer och besöksstatistiken att ni varit lite sugna på att höra hur det gick med min nya match. Jag ville inte skriva om det i början, för som jag skrev så gillade jag ju familjen nästan direkt när jag fick mail om dem. Så jag var rädd att om jag skrev något så skulle jag jinxa hela grejen och allt skulle gå åt helvete. Men jag fick till slut kontakt med pappan, vi pratade i telefon förra torsdagen och nu i onsdags med, och emellan det pratade jag med en granne till honom också. Nu har vi bestämt oss för att matcha och det känns bara sååå bra! Kunde inte vara gladare för det känns verkligen som en toppenfamilj.

Har haft vissa som frågat hur jag känner med en ensamstående pappa, och för det känner jag inget speciellt. Visst, jag får ingen typisk amerikansk kärnfamilj, men jag har hela tiden varit öppen för ensamstående förälder eller gayfamilj eller liknande. Så jag tycker inte det direkt är något problem alls. Vet ju vissa som ibland kanske får jättebra kontakt med mamman, och det missar jag väl, men så hemskt känns det inte ändå. Jag får ändå åka till USA, uppleva amerikanska traditioner och vara i en väldigt trevlig familj.

Så nu ska jag fortsätta jobba till sista mars, och i slutet av april åker jag iväg till Richmond, Virginia!

Jag vet inte varför det är så att jag får en match så fort jag har kontaktat SI. Känns lite skumt, men så är det iallafall. Ringde till SI och pratade med dem i måndags. Fick höra samma grejer som jag hört tidigare, att det inte är fel på mig eller min ansökan, att det är ett tag kvar tills jag vill åka. Men första gången jag fick en match var efter att SI mailat till Londonkontoret, och det sa de att de skulle göra nu med för att dubbelkolla så att allting verkligen var rätt.

Well skitsamma ändå, nu har jag fått en match till! En ensamstående pappa med tre barn - två pojkar som är 13 och 9 och så en tjej på 7 år. De bor i Richmond, huvudstaden i Virginia. De låter riktigt bra faktiskt, känns väldigt bra bara när jag har läst igenom deras brev och mail. Lite jobbigt var det dock, för i mailet skrev pappan att jag kunde svara på mailet eller ringa. Och egentligen känns det lite korkat att svara på mailet med att jag vill prata i tele men be honom ringa mig..? Men jag vill inte ringa själv, om vi pratar ett tag så kommer jag ju svimma när jag får min mobilräkning sen. Det känns ju lagom roligt. Så jag försökte skriva ihop ett trevligt litet mail att jag skulle bli glad om han ringde mig. Så jag sitter och hoppas att han ska ringa nu, vet inte när det blir eftersom jag tyckte det kändes skumt att bestämma någon tid. Kan väl bli när som helst, men sak samma, bara han ringer.

Det går segt. Väldigt segt. Idag har jag varit godkänd i exakt tre månader. Under den här tiden har jag fått två matchningar. Det är inte ens en familj i månaden. Känns som rätt kass statistik om ni frågar mig. Jag trodde ju att när jag fick mina matchningar i slutet av januari, att nu var det igång. 2 matchningar på en vecka, yaay! Jag gick från ingenting, till två på en vecka, och nu är jag tillbaka på ingenting efter två veckor till. Ska det vara såhär?

Förra veckan tackade jag nej till andra familjen som kontaktade mig. Så jag har suttit här ett bra tag utan någonting alls nu. All den här väntan i hela au pair-processen gör mig lite halvt galen. Jag har hela tiden varit beredd på att det skulle ta ett litet tag, och att jag skulle prata med många familjer innan jag hittade rätt. Är medveten om att jag är lite kräsen. Men nu är det ju inte ens några familjer som kontaktar mig. Nu sitter jag bara här. Väntar. Väntar lite till. Inte händer det något mer för det. Det är inte upp till mig längre, det enda jag kan göra är att vänta.