Kvällen innan hade vi fått veta att vi skulle bli väckta klockan 7 på söndagsmorgonen. Jag ville vara ute i lite god tid så jag hade ställt min mobil på 6:45 så jag fick lite egentid i badrummet, och det funkade väldigt bra. Jag hade sovit ganska okej, men vaknat flera gånger under morgonen. Eftersom att vi var lite special group på annat datum, så fick vi äta frukost i hotellets matsal på söndagen. Det var mysigt där, jag gillade det bättre än det riktiga au pair-stället. Frukosten var väl okej, inte riktig continental breakfast direkt, men det fanns fruktsallad, flingor, bagels och bröd att rosta, lite yoghurt. Jag tyckte urvalet var bättre i hotellmatsalen också. Men man klarade sig fram till lunch ändå, och det var väl huvudsaken.

Vi skulle samlas kl 8:30 i rum 350 (också specialgrejs för oss försenade). Det var som ett litet konferensrum, vi fick precis plats vi 38 som var där. Joan hette föreläsaren, hon hade jobbat med APIA sedan 1986. Jag gillade verkligen henne! Trevlig och rolig, och det var inte alls så himla jobbigt att lyssna på, bortsett från att man var ganska trött och seg. På söndagen diskuterades "The Three No's" (never shake a baby bl. a.), och bara lite allmän introduktion. Mycket hade man ju hört innan och var ganska mkt sunt förnuft bara, men det gick okej. Till lunch blev det tacos, och vi fick även en tre timmars lunchrast så att man kunde gå till mallet i Stamford och kika lite där, vilket vi gjorde. Jag, svenskarna, och så var en italiensk tjej med oss också. Efter lunchen fick vi lite info och våra biljetter för att resa vidare till familjen. Till middag blev det pizza i hotellrestaurangen, och sen sängen.


Nathalie och jag. Vi umgicks mest, de andra svenskarna pratade vi bara lite med. Blev väl lite så eftersom att vi alla inte flög ihop nu och sådär.